Hatar är ett starkt ord, och jag har mycket hat i mig just nu.
Eller ska jag säga ogillar?
Känner att jag inte har fått njuta av mitt & Linus nya liv tillsammans.

Varför kan inte JAG få vara lycklig?
Varför kan inte JAG få njuta av att ha köpt en lägenhet tillsammans med min livspartner?
Varför kan inte JAG få glädjas av vår lyckligaste tid tillsammans, vår förlovning?

Svaret finns, men sen att det inte alltid går att rymma från alla problem, det är en annan sak.

Jag känner att jag bara vill bort från allting, jag vill kunna njuta av varenda sekund av den lycka jag borde känna, utan att ens behöva tänka på att det finns problem. Är det så egoistiskt?
Jag, tillsammans med Linus känner inte att jag fått verkligen njuta och fira vårt underbara 2010 tillsammans. Jag orkar inte bli mer nergrävd. Jag vill faktiskt vara lycklig nu med honom och kunna visa hur mycket jag glädjs åt att vara hans partner, hans sambo, hans fästmö. Utan att det finns något som är jobbigt under ytan.

JAG VILL VARA LYCKLIG. KAN JAG FÅ VARA DET?